Projektbeskrivning

Filmare

  • Regissör

  • Manusförfattare

  • Producent

Min kärlek till filmhantverket

Skattletarjakt på Gärdet

Året är 1995. Jag befinner mig i Svenska Filminstitutets korridorer tillsammans med mina tre förstfödda.
De är sex, fyra och två år gamla.
Iklädda t-shirt, byxor och kavaj ser de ännu rena ut. De har lovat att sitta i korridoren och vänta. Sköta sig.
Mest nervös är jag för tvååringen men de andra ska hålla koll på honom. De har ett uppdrag.
Det uppdraget är att räkna alla fötter de ser eller alla gånger som de hör en telefon ringa någonstans.
Den yngsta har en penna och ett papper och gör strecken. Vad kan det ta? Max tjugo minuter tänker jag.
De har fått fika. Och om de sköter sitt uppdrag bra ska vi efteråt ut och ha skattletarjakt på Gärdet.

Jag har fått en tid hos den dåvarande filmkonsulenten. Den människa som under flera år gav mig kraft
och inspiration oavsett om det var ett avslag eller om jag fick stöd. Peter Hald.
Det här var första gången jag var här. Han tyckte om manuset. Såg gärna att jag bearbetade det.
Och han ville att jag skulle komma tillbaka med det.
Barnen och jag hade en lång skattjakt inte bara på Gärdet utan hela vägen tillbaka till centralstationen efteråt.

Skattletarjakt i mina minnen

Min kärlek till filmhantverket är över trettio år gammal.
Jag har genom åren gjort över tjugo kortfilmer och ett par långfilmer
och det är så många ögonblick som för alltid kommer dröja kvar i mig,
som när Viveka Seldahl  åkte vattenscooter i Mamy Blue,
eller Robert Gustavsson var röst till hjärtat i Hjärtslag,
eller vi spelade in på samma stumfilmskamera som till Körkarlen
när vi gjorde Pigan brinner! eller när Göran Engman åkte forsränningen
och sjöng Elvislåtar i Uppsala inför premiären av Mamy Blue,
eller när jag inte tänkte på att jag inte kunde köra båt
och körde upp på land  i långfilmen 7333 sekunder Johanna,
eller när vi satt i vår minibuss med nybakade bullar
och jag sjöng hela musikalen för Sven Wollter…
Mer om filmerna går att läsa under Film.

Det är många år sedan som jag befann mig i Filminstitutets korridorer
första gången och fortfarande känner jag mig lika förälskad
i filmens berättande och jag är så otroligt exalterad
över de nya filmerna jag just nu håller på att skriva.

Länkar

Välj någon av bilderna för att läsa mer