Projektbeskrivning

Författare

  • Författare

  • Låtskrivare

  • Manusförfattare

  • Artikelförfattare

  • Dramatiker

  • Librettist

Fem år gammal förstod jag att jag var författare.

Serier från trappuppgången

Vi samlades i trappuppgångarna.
Ibland var vi bara ett par stycken
och ibland var vi så många som sju-åtta.
Då i början när vi var fem-sex år gick vi så mycket in i leken
att vi glömde tid och rum. Jag sänkte rösten och berättade
”…fast vad ingen visste var att egentligen var hon förvandlad
från ett djur och när som helst kunde det djuret komma ut…”
eller
”….och sen blev alla jättekära och det blev en hel planet
med alla barn som föddes…”

Historierna. När jag kom hem skrev jag ner stödord på olika papper
för att inte glömma var vi var någonstans.
Det här var våra serier. Vi lekte berättelserna vidare nästa dag,
och nästa…och jag hittade på nya konfliktereller nya varelser
som kom in i historierna, efter att ha tänkt ut dem på kvällen
innan jag skulle somna. Till slut var det så många händelser
att jag var  tvungen att försöka skriva ner allt.
Det var svårt för det gick långsamt att skriva.
Men det var som att karaktärerna fick liv genom min penna
när jag skrev och jag hade snart fått ihop hela historier
som jag kunde berätta för de andra.

På besök i Göteborgs stadsbibliotek

Skrivandet är min andning

Jag fortsatte leka. Och skriva. När jag var femton år gjorde jag samma sak
med kompisarna fast då var det rollspel som jag skapade historierna för.
Vi blev karaktärerna och klädde oss som karaktärerna och agerade som dem.

Berättandet är för mig att leva. Utan att skriva skulle jag inte andas.
När jag sätter mig med mina karaktärer och berättelser
så blir jag ett med historien och går helt in i den världen där det utspelar sig.
Jag har alltid känt mig som en författare. Ända sedan jag fem år gammal
kom på att det gick att bli det och jag lärde mig att nedteckna språket.

Jag skrev böcker. Som var bakvända med knaggliga bokstäver
och ihopbundna med garner, men det blev många böcker.

Jag är utsänd i Sagoriket

Varför skriver du böcker? Var hittar du inspirationen?
Hur kommer du egentligen på dina historier?
Det är ofta ställda frågor från alla barn ute på skolorna när jag kommer
på författarbesök. Jag skriver böcker för att böckerna kallar på mig.
För att varelserna inne i historierna vill ha sina berättelser nerskrivna.
Brukar jag svara.

Inspirationen hittar jag i allting runtomkring mig och alla människor jag möter.
Ibland är det ilska som driver mig som med Vem kan älska Ella?
Och ibland är det för att karaktären i boken inte kan hålla tyst – som i Monster,
eller att jag vill förändra något som med Barnualen.

Jag älskar att skriva och jag har aldrig någonsin haft skrivkramp som det kallas.
Det är många historier som vill ut och jag vet att jag kommer inte hinna
med att få ut alla historier som jag har i mig under min livstid –
även om jag tänker leva tills jag blir etthundrafemtio år –
så några kommer bara bli ljudböcker.
Jag trivs väldigt fint med att vara med ett ben i sagans värld och ett ben i verkligheten.
Alla figurer, personer och varelser från mina berättelser är allesammans starka
och sköna individer med en gemensam vilja – att få sin historia berättad.
Jag är utsänd för att göra det.
Ibland blir det i en trappuppgång.

Länkar

Välj någon av bilderna för att läsa mer