Kommande bok
”En historia om hur svårt det är att vara ett barn och förlora en vuxen vän som inte lyssnar till ett nej.”
Handling
10 kr av varje såld bok går till ecpat
ECPAT är en barnrättsorganisation. Det betyder att de arbetar för varje barns rättigheter och för att det ska bli bättre för alla barn. För att barn och ungdomar inte ska utsättas för sexuella övergrepp eller andra kränkningar. De lyssnar på de unga, sprider kunskap och försöker påverka politiker att göra det bättre för dem.
Läs mer här om ecpat och deras fantastiska arbete: https://ecpat.se/for-barn-och-unga/
Läs ett utrag ur boken;
När skolan började i augusti satt Stig en morgon där mitt i tunneln. Han satt med utsträckta ben precis över den delen där det var gångbana. Jag var tvungen att gå runt benen för att komma fram. Jag hamnade en bit ut på cykelbanan. Hela tiden tittade jag ner i marken för jag ville inte råka möta hans blick. …
Hej där.
Hans röst försökte fånga min uppmärksamhet.
Jag låtsades att jag inte hörde.
Skyndade vidare genom tunneln.
*
Morgonen därpå satt han där igen.
Flinade.
Jag hann se det innan jag tittade ner i marken.
Sprang hela vägen till skolan.
*
Nästa morgon var jag nervös redan när jag gick hemifrån. Skulle han sitta där igen?
Jag ville inte möta hans blick.
Eller råka säga hej av misstag.
Jag tänkte på att jag skulle skutta eller springa.
Jag ville inte råka höra hans röst säga något.
Jag var väldigt rädd när jag gick hemifrån.
Hallå där tjejen!
Han ropade glatt orden när han såg mig komma in i tunneln. Jag vände mig om för att se om det var någon annan som han skrek till. Hoppades att det inte var till mig.
Han skrattade.
Hej på dig!
Jag funderade på om jag skulle vända om. Gå tillbaka.
Och istället gå ÖVER tunneln. Jag var rädd att bli påkörd. Men jag var nästan räddare att gå förbi Stig.
Jag samlade mig och gick snabbt vidare genom tunneln.
Var tvungen att gå runt Stigs utsträckta ben.
Han skrockade för sig själv.
Oj oj oj, vad långa ben jag har. Du får ursäkta.
*
Stig var där varje morgon.
Jag började fantisera om att bli sjuk. Stanna hemma från skolan. Allt för att slippa gå förbi Stig.
Jag hade tjatat på mamma att hon skulle skjutsa mig till skolan. Men hon började inte jobba förrän på eftermiddagen och slutade sent mitt i natten. Hon behövde sova när jag gick till skolan.
Jag önskade mig en cykel. Då hade jag kunnat cykla förbi jättesnabbt utan att ens märka Stig. Mamma sa att jag fick önska mig en cykel i födelsedagspresent. Det var en perfekt födelsedagspresentönskan. Joo, kanske det, men det var två månader tills jag fyllde år.
Jag försökte invänta andra som skulle gå genom tunneln men det var nästan inga som kom. Alla mina klasskompisar bodde på andra sidan.
God morgon min sköna! Har du sovit gott?
Jag svarade honom inte.
Jag gick snabbt förbi.
Jag hörde bakom mig hur han rörde på sig och innan jag förstod vad han gjorde hade han rest på sig och tagit tag i mig.
Det är otrevligt att inte svara.
Jag ville han skulle släppa mig. Jag drog i min arm.
Svara då. Har du sovit gott i natt?
Jag nickade.
Bra. Då så. Det var väl inte svårt? Nästa gång kan du kanske fråga tillbaka om jag har sovit gott. Det skulle göra mig glad.
Jag slet mig ur hans grepp. Gled ur min fleecetröja som han hade ett stadigt tag om. Sprang vidare mot skolan. Kvar stod han med min fleecetröja i handen.
Åtminstone säga hej tillbaka! Det är bara ett ord vet du!
Jag hörde hans ord klinga i mina öron när jag sprang iväg. Fleecetröjan var ny. Mamma skulle bli jättearg. Men jag kunde säga att jag glömt den i skolan. Det skulle hon tro på.
… hur skulle det bli när jag skulle gå hem genom tunneln?
Varför har jag skrivit Tunneln?
Jag har skrivit den här boken för att jag är väldigt arg på de vuxna som inte lyssnar på ett barn, som tror att de kan göra vad de vill med ett barn och som bara vill bestämma och göra allt de gillar utan tanke på hur barn kan må av det. Ingen har rätt att säga saker, göra saker eller röra vid dig, inte ens kramas, om du inte vill. Ingen. Inte ens dina föräldrar har rätt till att göra det om du säger nej.
Jag hoppas vi kan prata mer om allt som boken handlar om så vi blir bättre på att veta när det är bra att säga nej och när någonting kan gå fel.
Kom ihåg att du har rätt att säga nej när du vill utan att behöva förklara varför. När du inte vill göra saker, prata med någon eller vara med – då behöver du inte, och du är i din fulla rätt att säga nej.
Nej kan ibland vara svårt att säga. Öva på det. Både med dem du känner bra och dem du känner mindre bra. Du kan till och med bestämma med någon du känner att ni kan öva tillsammans.
När det händer något jobbigt, ifall någon annan människa säger saker eller gör saker som du inte vill eller känner dig obekväm med, eller till och med blir rädd för – prata med någon om det, berätta. Dels känns det bra att berätta för någon vad en har varit med om, men ibland kan en vän eller någon i familjen komma med smarta tips och hjälp när du behöver.
Jag blir väldigt, väldigt arg på vuxna som inte lyssnar på barn. Ännu mer arg blir jag på vuxna som lurar barn. Jag tycker inte om när någon som verkar vara ens vän visar sig vara en o-vän.
Har du frågor till mig?
Självklart är du välkommen att höra av dig till mig om du vill ställa frågor eller diskutera boken. Här på hemsidan finns en kontaktsida där det går att skriva till mig. Jag svarar alltid. Oftast inom ett par dagar. www.anetteskahlberg.com/kontakt/
När du läser den här boken kommer många tankar och frågor att väckas. Det är bra om du
pratar med någon förälder eller kompis eller din lärare.
Längst bak i boken finns ett par tipssidor vart det går att vända sig ifall du behöver prata med någon, och allra sist har jag skrivit ner frågor som kan vara bra att ha, både för dig som läser ensam att fundera över, eller dig som läser med andra att diskutera kring. Gör gärna det med någon vuxen som du litar på.
Den här boken var väldigt viktig för mig att skriva. Hoppas du har behållning av boken och tycker om den.
Anette Skåhlberg
“När du är ensam och längtar efter en vän,
kan du lätt bli lurad att tro du har fått en,
men kom ihåg att vara på din vakt,
det finns dom som alltid är på jakt.
Säg nej om du fångas, sparka och slåss,
gör allt du kan för att komma loss.
Spring, spring, ja lägg benen på din rygg,
Spring tills du känner dig fri och trygg.”
/Anette Skåhlberg, 2024
Vad tycker andra då?
Otroligt stark och viktig historia där det känns som barnen blev hjältar och det kan bli superbra diskussioner.
/Li Grebäck, barn- och ungdomsförespråkare
Jag tyckte den var gripande och visste först inte om det skulle tolkas som vänskap eller pedofili. Men från ett barns perspektiv är den väldigt bra utformad. Jag var verkligen inne i boken och såg vilka vändningar den skulle ta. Du är guld värd för dina böcker och de ämnen du vågar ta upp.
/Tina Juhlin, bibliotekarie
Jag tyckte att boken var en av dom bästa böckerna jag har läst.
Den var spännande och fängslande och man visste inte vad som skulle hända./Alva, 13 år
Oj så nervös jag blev när jag läste boken… så jobbigt när man väntar på vad som ska hända. Det är mycket starka känslor i boken som handlar om relationer och om ensamhet också. Vänskap och svek/mobbning. Fint att du berättar om samhällsfrågor och problematiserar dessa.
/Cia Hagman, speciallärare
En mycket bra, stark och väldigt emotionell bok att läsa. En viktig bok som helt säkert kan vara igenkännande och en dörröppnare för barn som varit med om liknande situationer. Den berättar på ett okomplicerat vis de dubbla känslorna en kan ha för en förövare och svårigheten att berätta för föräldrar vad en är med om. Gillade språket med de korta enkla meningarna. Redan första raderna fastnade jag i berättelsen.
/Marianne Nilsson, jämställdhetsstrateg
