Monster

”Nu ser jag den där lilla flickan varje gång som jag blundar. Henne som jag råkade sparka i vattnet. När ni lyfte upp mig. Flickan som fick näsblod. Det var mitt fel…”

Handling

Jag är ett monster.
Skriket kommer fast jag inte vill.
När jag blir arg kastar jag saker.
Jag behöver en resursperson. Det säger min fröken.
Jag vill också ha det.
Då kommer allt bli bra tror jag.
Men pappa säger nej.
Han vill inte att jag ska vara misslyckad säger han…

Lättläst bok

Lyssna på smakprovet av ljudboken Monster:

Anettes tankar om boken

Jag blir arg på alla vuxna som är mer rädda för vad andra ska tycka, än att bry sig om sina barn. Jag blir arg på de föräldrar som inte förstår att deras barn mår väldigt mycket bättre om de får vad de behöver.
Nej! Det är inte ett misslyckande att behöva någon annan. Att behöva hjälp. Det borde inte finnas något som heter misslyckande. Vi skulle alla behöva våga ta emot mer hjälp och vara glada för att andra vill hjälpa oss.
Det är bra att behöva varandra.

Jag håller på att skriva boken som scenmanus och här är en av låtarna som kommer ingå. ”Du kallar mig monster” med text av mig och musik av Stefan STE Andersson. Lyssna här på Spotify.

Vad tycker andra då?

Tänkvärd och fin bok om hur det skulle kunna vara att vara det där arga barnet som alla ser som besvärlig och som stör hela tiden.
/Boklådan

När jag hade avslutat den här boken kändes det som om jag hade ett stort hål i hjärtat som bara blödde och blödde och jag ville i stort sett bara gå och väcka alla mina tre barn, krama om dem och tala om hur älskade de är.
Som före detta lärare är det här något jag har mött ett par gånger. Tack och lov har jag inte reagerat som det hör barnets lärare och jag hoppas vid allt jag kan att jag inte skulle reagera så här om det handlade om något av mina barn. Men jag har mött föräldrar som tänker likadant. Mitt barn ska inte ha resursperson för då är det annorlunda. Och det gjorde mig så ledsen. Och därför reagerade jag så starkt på den här boken.
Sen är det så mycket annat som också är hemskt i den här boken. Föräldrarnas relation till varandra och till sitt barn men också hur barnets egna personlighet kommer fram.
Det jag kan sakna är lite ålder på huvudpersonen för någonstans hoppas jag på att det ska vara en väldigt ung person men så mycket som händer visar på att hen bör vara betydligt äldre. Men eftersom boken står på 9–12 år på Bokus så tänker jag mig att huvudpersonen befinner sig i äldre delarna av den åldern. Däremot tror jag absolut inte att den är att läsa för alla i den åldern, den är ganska otäck ur ett psykiskt perspektiv.

Den här boken bör alla som tänker sig ha/har jobb inom offentlig sektor läsa och också barn som har rätt mognad för det, annars under vuxet överseende för det finns mycket att bli illa till mods av och som man kan komma att behöva hjälp med att prata om och analysera. Eftersom den står på 9–12 på Bokus.com så finns den recenserad både på barnbokhyllan och på den vanliga recensionslistan men det är för att det känns som en så viktig vuxenbok som den har fått utformningen av en vanlig recension hos mig med betyg och allt.
Betyg 4 av 5.
Anette Skåhlberg ska ha en stor eloge för att hon är så bra på att synliggöra de som annars ofta inte får synas och ha en egen röst.
/Mariasbokhylla