Hjärtslag

Handling

Vad är det som kommer med helikopter till flygplatsen? Varför är det så bråttom?
Och varför rusar poliserna in mitt under operationen och ställer krav?

Det här är en kortfilmsmusikal om att få stanna kvar. Att efter flykt hit till Sverige
kunna få lugn och ro och hjälp att stanna kvar. Att hitta hem. Till ett nytt hem.

Den är skriven av mig och regisserad av mig och Martin Lima de Faria tillsammans.
Musiken är komponerad av Björn Börjeson och Klas Backman. Fotograf är Torben Forsberg,
och i huvudrollerna syns bland annat Sven Wollter, Sara Sommerfeldt, Lotta Tejle, Alexander Skarsgård…

Anettes tankar om filmen

Det är inte de onda människorna som skrämmer mig, det är de goda som ser på och inte gör någonting.
(fritt citerat efter Martin Luther King)

Just så precis känner jag. Och tänker att så länge vi alla gör vad vi kan med det vi har möjlighet att göra –
så kommer det göra skillnad.
Året var 2003 och Sverige ville avvisa en sex år gammal flicka som hette Nadina till Bosnien..
En flicka som, om hon kunde få hjälp med operation av sina ögon, skulle slippa bli blind.
(jag har gjort efterforskningar och numera lever hon som blind i Bosnien).
Jag kände mig arg och frusterad, kände att jag ville göra något men visste inte vad.
Jag ville göra en film men ville inte göra en film där vi bara blev ledsna över att se vad som hände,
jag ville mer, nå ut större. Jag ville väcka debatt och diskussion, men kände att jag ville ge underhållning
där allvaret föddes och tankarna blev kvar efteråt så diskussionerna kunde ta vid där filmen slutar.

Jag skrev Hjärtslag.
En underhållande musikal där en ung kvinna ska få nytt hjärta men mitt under operationen blir hon avvisad…
Självklart har filmen ett lyckligt slut, om än rätt skruvat.
Jag skrev helt enkelt en filmmusikal med manus och låttexter och tänkte ut stil och hur det skulle vara
och fick kontakt med Klas Backman och Björn Börjeson som komponerade musiken till den film
som jag och Martin Lima de Faria bestämde oss för att regissera tillsammans.
Fotograf var Torben Forsberg och koreografin till danserna stod Anna Ståhl för,
Scenograf var Theresia Knevel och Robert Sörling gjorde ljudet och Johan Rojstedt var klippare till denna film.
Utöver dessa helt underbara människor så var det närmare trettio stycken till som gjorde detta möjligt bakom kameran.

Vi fick helt fantastiskt låna Akademiska sjukhusets lokaler och spelade in filmen iklädda skyddskläder
eftersom det var operationssalar vi vistades i där det gjordes operationer samtidigt i närliggande rum.
Alla på inspelningsplats utom skådespelare var tvungna att ha på sig skyddskläder för operation.
Det var en märklig känsla att spela in en sal där det i salen intill pågick riktiga hjärtoperationer.
Vi hade tillgång till helikopterplattan på sjukhuset men var tvungna att avbryta och ta paus om det var
sjukhushelikopter på väg in eller ut. Dessutom fick vi inte lyfta från taket med helikoptern
när det blivit mörkt så vi landade medan vi filmade. Björn och Klas som komponerat musiken var på plats
och lärde alla som skulle stå på taket och sjunga – att sjunga låten baklänges så det stämde sedan
när vi vände filmen till att helikoptern lyfte från taket.
Ni som har ögonen med er – titta noga på hur bilarna åker så märker ni att det ser ut som de åker
baklänges nedanför sjukhustaket, det är resultatet av att filmen vändes.

Vi fick använda korridorerna men lovade flytta på oss om det kom akuttransporter.
En helt makalös sjukhusstab lät oss göra denna viktiga film på sjukhuset och det är vi så tacksamma för.
Alla involverade var verkligen otroligt tillmötesgående och gav allt för att denna 15minutersfilm
skulle kunna bli av.
När Martin och jag bestämt oss för att göra filmen och fått stöd från SFI dåvarande Jesper Bergom Larsson
så begav vi oss runt till de skådespelare vi ville ha med.
Vi hade vår minibuss och i den hade vi möten med en efter en av de som vi ville ha med oss.
Jag läste och sjöng igenom hela manuset (detta var innan musiken var komponerad så det var lite andra
melodier än det blev men ändå samma stil) Sven Wollter sa ja, Alexander Skarsgård sa ja, Sara Sommerfeld sa ja,
Mats Lindberg sa ja, Lotta Tejle sa ja, Lisa Lindgren sa ja, Claes Åström och Ivan Mathias Petterson sa ja
och så gjorde även Robert Gustavsson.

Det var ett stort team bakom kameran, där även en dockspelare ingick; Annika Arnell
samt specialbygge av Göran Lundström på Effektstudion av själva hjärtat som skulle prata,
och ett väldigt stort team framför kameran för vad vi också behövde var dansare och statister.
En hel vecka innan repades det i korridorerna och veckorna innan det repades det och samtalades det
om karaktärer, manus, ljud, scenografi och bilder. Det gjorde bildmanus, det målades om
i sjukhusets korridorer, det byggdes en speciell platta som en särskild person som kollade enbart synken
på läpparna skulle sitta på och rullas baklänges, för att vara så nära spelet som möjligt.
Den personen blev Stefan Karpe, Musikprofessor från Uppsala Universitet.

Veckorna innan spelade vi in all musik i studion och sedan var det bara att köra.
Det var en häftig och intensiv inspelning och jag älskade varenda sekund av den.

Filmen har visats på mängder med festivaler och TV-kanaler världen över
och SVT har visat den några gånger.
Den har även varit Öppningsfilm och i Startsladden vid Göteborgs Internationella Film Festival 2004,
samt The Shortlist Kodak Award, San Diego USA 2004 Kodak Award Showcase på Cannes Int. Filmfestival 2005,
ShortShorts Film Festival Award, Tokyo, Japan 2005 och många, många fler.
Den har gått på bio och nu är det dags för den att finnas tillgänglig för alla er här. Mycket nöje!

PS. Nadina passade Sverige på att skicka tillbaka när alla var i sorg efter Anna Linds död
och nyheterna kretsade kring det. Jag önskar att den här filmen inte vore aktuell idag,
men den är aktuellare än någonsin. Se den. dela den. Minns detta. Att hjälpa de i nöd är det enda rätta.
Allt annat är egoism och omänskligt. Låt de som flyr och lämnar allt få en chans när de kommer hit,
att få ett liv som är värt att leva.

Vad tycker andra då?

Några röster från publik:

Satt med ett leende på läpparna! Att man kan få sånna här lyckliga känslor på så kort tid!!

Väldigt skön och förvånansvärt underhållande. Positivt överraskande. Fler musikaler i denna klassen.

Underbar.. Satt och skrattade genom hela filmen.. bästa kortfilmen jag har sett..

Mästerlig! Strålande! Fantastisk! Lysande! Solklar! Underbar och dessutom Urläcker! Bra skådespelare och grymma sånger! En svensk pärla helt klart!

En rappande Sven Wollter – kan man begära mer? Älskar den!