”Det känns som jag inte kan andas längre. Jag måste ut. Jag bara måste ut. Kan någon hjälpa mig ut!”
Handling
Att kunna säga det man vill och leva som man önskar är inte alla förunnat i världen.
Därför flyr människor. Därför lämnar människor sina hem, sina vänner och ibland sina familjer. De har inget val. Inte om de vill överleva.
Det här är historien om åtta unga människor (och en baby) som befinner sig på en gemensam resa till en bättre plats i världen. De vet inte hur länge de ska resa. De vet inte vart de är på väg. De känner inte ens varandra. De befinner sig i en container. En låst plåtcontainer.
Urpremiär på Blekinge Löns folkhögskola och skådespelarutbildningen. Jag var gästande dramapedagog och dramatiker, och skrev denna pjäs för att den skulle premiärsättas på folkhögskolan av eleverna. Som examensarbete turnerade de runt med sin turnébuss med denna pjäs i länet.
(Pjäsen finns att beställa på ATR samt Dramadirekt).
Anettes tankar om pjäsen
Åtta människor har lämnat allt de känner till.
De flyr för sina liv och är fyllda av hoppet om att få leva, att få överleva, istället för att hela tiden vara rädda för att mista sina liv eller någon de älskar.
Men hur lätt är det att dela resan och den minimala ytan
med andra, helt främmande människor?
Jag fascineras av hopp, och av initiativ. När människor bestämmer sig för att genomföra saker som till en början känns omöjliga men som är enda utvägen för att överleva. Jag tycker också det är väldigt intressant hur vi som människor kan stå ut med förhållanden som tidigare varit otänkbart, eftersom de tror att det kommer leda till något som är värt allt lidande. Och med de glasögonen på – hur kan vi ens neka någon att komma in i vårt land när de offrat allt för att få komma hit?
Affischen nedan var Blekinge Läns Molkoms folkhögskolas skådespelarutbildnings egen affisch.
