En sån här dag

Handling

Tänk dig följande:

Du har varit tvungen att fly med dina barn över svåra terränger och farliga områden.
Även om den ena är nyfödd och den andra är sex år gammal så har du inget val,
inte om du vill att ni ska ha ett liv tillsammans.
Du flyr och du tar dig till Sverige för där tror du att du ska få hjälp att hitta tryggheten till dig
och dina barn. Så kommer du hit. Men det visar sig att du inte alls får hjälp.
Istället får du veta att du ska bli tillbakaskickad med barnen till det helvete du har flytt ifrån.
Du flyr igen. Men nu är du i Sverige. Det enda du har i ditt huvud är att åtminstone rädda dina barn. Åtminstone rädda dem kvar i tryggheten…

Anettes tankar om filmen

Några år efter att jag skrev och gjorde Hjärtslag så red ännu smärtan i mig över vad vi gjorde mot alla som försökte få stanna i Sverige. Jag pratade med de som arbetade med detta och som oavsett vad de tyckte om det, skulle sköta sitt jobb, och i mitt huvud började historien forma sig – vad händer när en polis som ska avvisa någon, plötsligt känner att det blir svårt att göra det? När jag skrev manuset visste jag att jag ville det skulle vara persiska som skulle pratas i filmen, förutom av de svenska poliserna som skulle prata svenska. Men vårt fokus skulle vara den persisktalande familjen. Jag fick replikerna översatta och Martin och jag hittade de skådespelare vi ville ha med. Den här filmen är högaktuell just nu, och det är viktigt att fråga oss, skulle vi hjälpa de som behöver hjälp – eller skulle vi vända ryggen till och tänka att någon annan får lösa det?

Jag tänker vidare och svarar på
varför skrev jag En sån här dag:
En sån här dag. Året är 2011. Jag känner mig upprörd och ledsen över hur vi hanterar asylsökande i landet Sverige där jag också är en del av det som sker. Jag blir arg över att sådant som trygghet och hem i välfärdslandet Sverige inte är självklara, att man många gånger inte har någonting att lita till, mer än människors välvilja. Välvilja. Och jag tänker att ALLA kan vi hjälpas åt att göra världen, samhället, attityderna bättre, och framförallt – vi behöver prata om det här. Hela hela tiden. Min husgud Martin Luther Kings ord klingar genom mig och jag känner att varje ord i den mening som kommer att bli min kraftkälla när jag skriver är ”Det som skrämmer mig mest är inte de onda människornas handlingar utan de goda människornas tystnad.” Jag skrev filmmanuset till ”En sån här dag” för det vi borde fråga oss är om de rutiner, de handlingar, vi gör är något vi kan stå för. Ibland är man tvungen att göra saker man helst skulle vilja slippa och då kanske man måste ha modet att ta ett steg dit man aldrig har varit innan. Ibland måste man förändra för att orka leva vidare. Även om omvärlden inte är beredd att förändra sig. Jag trodde vi skulle bli bättre på det här. Jag hoppades att vi skulle bli humanare och mer medmänskliga. Jag skrev filmmanuset i en förhoppning om att vi nått någon slags botten i respekt och hänsyn vad gällde alla dessa människor som lämnar allt och offrar allt för att ta sig till ”tryggheten” Sverige. Jag ville tro att vi därefter bara kunde bli bättre och öka medmänskligheten, mer och mer vilja hjälpa andra människor som behöver. Det var då 2011. Idag år 2019. Inte trodde jag att det var möjligt att vi kunde sjunka lägre, att vi i Sverige, skulle börja med kontroll av andra människor och på allvar att vi inte ville hjälpa dem som kom och bad om det. Tillsammans med Martin Lima de Faria, som jag har gjort många filmer med, har jag regisserat denna film. Och tillsammans med ett stort gäng fantastiska människor både bakom och framför kameran har denna film kunna förverkligats. Idag är EN SÅN HÄR DAG när den här filmen behöver finnas därute. För att påminna oss om att det är människor vi pratar om. Det är människor som precis som oss har en önskan om att få sin familj i trygghet, ha ett hem, kunna slippa känna sig panikslagna och vara rädd för att bli misshandlade eller till och med dödade – hela hela tiden. Vi har alltid ett val. ALLTID. Och då kan vi välja att vara medmänskliga, att visa respekt, att ta hand om varandra. För vad är annars meningen med allt det här? Livet.